De heliga änglarnas tjänst, såsom
den omtalas i Skriften, utgör ett utomordentligt tröstefullt och dyrbart
t=ema för varje Kristi efterföljare. Men Bibelns lära angående denna sak har
blivit fördunklad och förvrängd till följd av allmänt utbredda dogmatiska
villfarelser. Läran om medfödd odödlighet, som först lånades från den
hedniska filosofin och under det stora avfallets mörker införlivades med de
kristna trossatserna, har undanträngt den sanning Bibeln så tydligt lär, att
»de döda veta. alls intet». Många hysa den tron, att de »tjänsteandar som
sändas ut till tjänst för deras skull, som skola få frälsning till arvedel»,
äro avlidna människors andar. Och detta tror man trots Skriftens vittnesbörd
om de himmelska änglarnas tillvaro och deras förbindelse med människosläktets
historia, innan någon människa ännu hade blivit bortryckt av döden.
Läran om människans medvetna
tillstånd efter döden och i synnerhet den åsikten, att avlidnas andar komma
tillbaka för att bistå de levande, har berett väg för den moderna
spiritismen. Här är ett såsom heligt ansett meddelelsemedel, varigenom Satan
verkar för att genomföra sina avsikter. De fallna änglar som gå hans ärenden,
uppträda som budbärare från andevärlden. Medan de förege sig sätta de
levande i förbindelse med de döda, utövar ondskans furste sitt förtrollande
inflytande över vederbörandes sinnen.
Han förmår att framställa för
människorna skepnader, som likna deras avlidna vänner. Efterbildningen är
fullkomlig: den kända blicken, orden, tonfallet — allt återges med förvånande
tydlighet. Många bli tröstade med den försäkran, att deras kära. njuta
himmelens lycksalighet, och utan att misstänka någon fara, lyssna de till »villoandar
och till onda andars läror». 1 Tim. 4:1.
När de blivit förledda att
tro, att de döda verkligen återvända för att meddela sig med dem, får Satan
dem som gingo oförberedda i graven att visa sig. De påstå att de äro
lyckliga i himmelen och att de även inneha en upphöjd ställning där, och sålunda
utbredes den villfarelsen, att det ej göres någon skillnad mellan de rättfärdiga
och de ogudaktiga. Dessa föregivna besökande från andevärlden uttala ibland
varningar och förmaningar som visa sig vara rättmätiga. När de sålunda
vunnit förtroende, komma de med teorier som direkt undergräva tron på Bibeln.
Under sken av att hysa stort intresse för sina jordiska vänners välfärd
smyga de in de farligaste villfarelser. Den omständigheten att de framhålla en
del sanning och understundom kunna ‑förutsäga tillkommande händelser,
ger dessa uttalanden ett sken av tillförlitlighet, och mängden antager deras
falska läror lika beredvilligt och tro dem lika obetingat, som om det: gällde
Bibelns heligaste sanningar. Guds lag åsidosättes, nådens ande smädas, förbundets
blod föraktas. Andarna förneka Kristi gudom och ställa till och med Skaparen
på lika fot med sig själva. Under en ny förklädnad fortsätter sålunda den
store upprorsmakaren alltjämt sin strid mot Gud, den strid han började i
himmelen och som han fortsatt på jorden i nära sex tusen år.
Många söka förklara de
spiritistiska företeelserna såsom helt och hållet tillkomna genom bedrägeri
och taskspelarkonst från mediets sida. Men ehuru det är sant, att resultatet
av dylika knep ofta blivit utgivna för att vara äkta manifestationer, så har
man även fått bevittna märkliga utslag av övernaturlig kraft. De mystiska
andeknackningar, som den moderna spiritismen började med, utgjorde inga
produkter av mänsklig konst eller skicklighet utan voro ett direkt verk av onda
änglar, som på detta sätt lyckades bringa å bane en av de mest verksamma och
själamördande villfarelser. Många skola bli snärjda till följd av den tron
att spiritismen endast är ett mänskligt bedrägeri. När sådana ställas
ansikte mot ansikte med företeelser, som de ej kunna annat än anse vara övernaturliga,
bli de förförda och ledda till att anta dem såsom yttringar av Guds stora
kraft.
Sådana människor förbise
Skriftens vittnesbörd angående de under som den onde och hans redskap gjort.
Det var genom satanisk makt som Faraos hovmän blevo i stånd att efterhärma
Guds verk. Paulus vittnar att före Kristi återkomst liknande uppenbarelser av
Satans kraft skola visa sig. Man skall få bevittna en verksamhet »efter Satans
tillskyndelse . . . med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och
med orättfärdighetens alla bedrägliga konster». I det aposteln Johannes
beskriver den undergörande kraft, som skall visa sig i de yttersta dagarna, säger
han: »Och det gör stora tecken, så att det till och med låter eld i människornas
åsyn falla ned från himmelen på jorden. Och genom de tecken, som det har fått
makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det j ordens inbyggare. » 2 Tess
. 2: 9, 10; Upp. 13: 13, 14. Det som här förutsäges är ej något vanligt
bedrägeri. Människorna förvillas genom de under, som Satans redskap verkligen
ha makt att göra, icke dem som de blott förege sig göra.
Mörkrets furste som så länge
övat sina överlägsna förmågor i förförelsens verk, anpassar skickligt
sina frestelser efter människor i alla klasser och förhållanden. För
personer med bildning och förfining framställer han spiritismen i dess finare
och mera intelligenta skepnad, och därigenom lyckas han fånga en stor del i
sin snara.
Ylen ingen behöver låta sig
bedragas. av spiritismens lögnaktiga påståenden. Gud har skänkt världen
tillräckligt med ljus för att göra det möjligt för oss att upptäcka
snaran. Den teori som utgör själva grundvalen för spiritismen är, som vi
allaredan visat, direkt i strid med Skriftens tydligaste utsagor. Bibeln förklarar
att »de döda veta alls intet», att det är förbi med deras tankar, att de ej
mer ha någon del i vad som sker under solen, att de ej veta något om de fröjder
eller sorger, som möta dem som voro dem kärast på jorden.
Dessutom har Gud uttryckligen förbjudit
all så kallad förbindelse med avlidnas andar. På Israels tid fanns det en
klass av människor, som i likhet med spiritisterna i vår tid påstodo, att de
hade förbindelse med de döda. Men de andar som » andebesvärjarna»
tillkallade från en annan värld, voro enligt Bibeln »djävlars andar». Jfr.
4 Mos. 2S:1—3; Ps, 106:28; 1 Kor. 10:20; Upp. I6:14. Andebesvärjelse förklarades
vara en styggelse för Herren och blev under dödsstraff strängeligen förbjuden.
3 Mos. 19: 31; 20:27.
Även om det ej funnes något
annat bevis på spiritismens verkliga karaktär, så skulle det vara nog för en
kristen att veta, att andarna ej göra skillnad mellan rättfärdighet och synd
eller mellan de ädlaste och renaste av Kristi apostlar och de mest fördärvade
bland Satans tjänare.
Så som apostlarna framställas
av dessa lögnandar, komma de att motsäga vad de skrevo genom den helige Andes
ingivelse, medan de levde här på jorden. De förneka Bibelns gudomliga
ursprung och riva sålunda upp grundvalen för den kristnes hopp samt utsläcka
det ljus, som uppenbarar vägen tillhimmelen. Satan förmår världen' att tro,
att Bibeln endast är en dikt eller i bästa fall en bok, som passade för mänsklighetens
barndom, men som nu måste ringaktas eller kastas undan som något föråldrat.
Och i stället för Guds ord framhåller han de spiritistiska uppenbarelserna. Här
är ett meddelelsemedel, som är fullständigt under hans kontroll, och genom
detta medel kan han få världen att tro vad han vill. Den bok som skall döma
honom och hans anhängare, ställer han i skuggan — just där han önskar ha
den. Världens Frälsare gör han till en vanlig människa och intet mer.
Det är sant att spiritismen nu
ändrar form, i det den döljer några av sina mest anstötliga drag och tar en
mera kristlig mask på. Men dessa uttalanden i pressen och från talarstolen ha
varit tillgängliga för offentligheten i många år, och i dessa träder dess
sanna karaktär i dagen. Dess lärosatser kunna ej förnekas eller döljas.
Så långt ifrån att
spiritismen i sin nuvarande form i högre grad än förr skulle förtjäna att
tolereras, är den nu i verkligheten ett mera förslaget och därigenom så
mycket farligare bedrägeri. Medan den tidigare förkastade Kristus och Bibeln, bekänner
den sig nu till bådadera. Men Bibeln blir tolkad på ett sätt, som behagar
det opånyttfödda hjärtat, medan Ordets allvarliga och livsviktiga sanningar göras
verkningslösa. Man framhåller kärleken såsom Guds förnämsta egenskap, men
den reduceras till en svag känslosamhet som blott gör föga skillnad mellan
gott och ont. Guds rättfärdighet, hans fördömande hållning gentemot synden,
hans heliga lags omutliga krav —allt detta undandöljes. Folket får lära sig
att betrakta de tio budens lag som en död bokstav. Behagliga, förtrollande
fabler fängsla sinnena och leda människorna till att förkasta Bibeln som
trons grundval. Man förnekar Kristus lika mycket som» förr, men den onde har
så förblindat folkets ögon, att det inte märker bedrägeriet.
Det är blott få, som ha något
rätt begrepp om spiritismens. förföriska makt och om faran av att komma under
dess inflytande. Många experimentera med den blott för att tillfredsställa
sin nyfikenhet. De ha ej något verkligt förtroende till den och skulle fyllas
med fasa vid blotta tanken på att överlämna sig i andarnas våld. Men de våga
sig ut på förbjuden mark, och den mäktige fördärvaren utövar sin makt över
dem mot deras vilja. Låta de sig en gång övertalas att böja sin vilja under
hans ledning, så håller han dem fångna. Det är omöjligt för dem att i egen
kraft slita sig lösa från denna förföriska, intagande trollmakt. Intet annat
än Guds kraft, skänkt som svar på trons allvarliga bön, kan befria dessa fångna
själar.
Älla som ge efter för syndiga
böjelser eller omhulda medveten synd, inbjuda Satan att fresta dem. De skilja
sig från Gud och hans änglars beskydd, och när fienden kommer med sina förförelser,
äro de värnlösa och bliva ett lätt byte. De som sålunda ge sig under hans
makt, ha föga begrepp om var deras väg skall sluta. När fienden har åstadkommit
deras fall, skall han bruka dem som sina redskap att locka andra i fördärvet.
Profeten Jesaja säger: »När
man säger till eder: 'Frågen andebesvärjare och spåmän, dem som viska och
mumla', så svaren: 'Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda
för de levande?' Till lagen och vittnesbördet! Om de icke tala i överensstämmelse
med detta ord, så är det därför att intet ljus är i dem. » Hade människorna
varit villiga att taga emot den sanning, som så tydligt framställes i Skriften
angående människans natur och de dödas tillstånd, så skulle de i
spiritismens påståenden och uppenbarelser kunnat igenkänna Satans verksamhet
med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under. Men hellre än att
uppoffra den frihet, som är så behaglig för det köttsliga sinnet, och övergiva
de synder som de älska, tillsluta skaror av människor sina ögon för ljuset
och fortgå på sin farliga väg. Varningar akta de ej. Men Satan lägger ut
sina snaror, och de bli hans byte.»Därför att de icke gåvo kärleken till
sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta, . . . sänder ock Gud över dem
villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen. » Jes. 8: 19, 20.1
2 Tess. 2: 10,11.
De som bekämpa spiritismen,
angripa icke blott människor utan även Satan och hans änglar. De ha inlåtit
sig i strid med furstar och väldigheter och ondskans andemakter i
himlarymderna. Den onde skall ej avstå en tumsbredd mark, med mindre han drives
tillbaka genom himmelska budbärares makt. Guds folk borde vara i stånd att möta
honom, liksom Frälsaren gjorde, med dessa ord: »Det är skrivet. »Djävulen
kan citera Skriften nu som på Kristi tid, och han förvränger den för att stödja
sina villfarelser. De som önska bliva beståndande i denna farofyllda tid, måste
själva förstå Skriftens vittnesbörd.
Många skola bli ställda inför
onda andar, som framträda i skepnad av älskade släktingar eller vänner och förkunna
de farligaste villfarelser. Dessa besökare skola på‑Verka våra ömmaste
känslor samt göra underverk för att bekräfta sina påståenden. Vi måste
vara beredda att möta dem med den bibliska sanningen, att »de döda veta alls
intet» och att de som sålunda framträda äro »onda andar».
Nära inpå oss är »den prövningens
stund, som skall komma över hela världen för att sätta jordens inbyggare på
prov». Alla som icke ha sin tro säkert grundad på Guds ord, skola bli
bedragna och övervunna. Satan verkar »med orättfärdighetens alla bedrägliga
konster» för att vinna herravälde över människorna. Hans förvillelser
skola ständigt tilltaga. Men endast när människorna frivilligt ge efter för
hans frestelser, kan han uppnå sin avsikt. De som uppriktigt söka att få
kunskap om sanningen och sträva efter att rena sina själar i sanningens lydnad
och sålunda göra vad de kunna för att bereda sig för striden, skola finna en
mäktig försvarare i sanningens Gud. Frälsarens löfte är: »Eftersom du har
tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och
frälsa dig. » Upp. 3: i o. Han
skulle hellre sända varenda ängel från himmelen att beskydda sitt folk än
att låta en själ som förtröstar på honom, bli övervunnen av Satan.
Profeten Jesaja påpekar det förskräckliga
bedrägeri, som de
Den onde har länge förberett
sin sista ansträngning att förvilla världen. Grunden till hans verk blev
lagd, när han i Edens lustgård framställde denna försäkran: »Ingalunda
skolen I dö. . . Men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas,
så att I bliven såsom Gud och förstån, vad gott och ont är. » i Mos. 3:4,
5. Steg för steg har han berett väg för det mästerstycke av bedrägeri, som
möter oss i spiritismens utveckling. Hans avsikt är ännu ej fullständigt
uppnådd, men den skall uppnås i de allra sista dagarna. Profeten säger: »Jag
såg tre orena andar utgå, lika paddor. De äro nämligen onda andar, som göra
tecken och som gå ut till konungarna i hela världen, för att samla dem till
striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.» Upp. 16:13, 14. Med undantag
av dem som bevaras genom Guds makt och genom tron på hans ord, skall hela världen
ryckas med i denna villfarelse. Människorna insövas hastigt i en ödesdiger säkerhet,
ur vilken de skola uppvakna först när Guds vredesskålar utgjutas.
1 Jes. 8: 20 är
anförd efter den engelska bibelöversättningen. — övers. anm.