TJUGOSJÄTTE KAPITLET

En domscen i himmelen

Medan jag ännu såg härpå», säger profeten Daniel, »blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var som ren ull; hans tron var av eldslågor och hjulen därpå voro av flammande eld. En flod av eld strömmade ut från honom; tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna. » Dan.7:9, 10.

Sålunda framställdes för profeten i en syn den stora och högtidliga dag, då han som är all världens domare skulle undersöka människornas karaktär och livsverk och då envar skulle »vedergällas efter sina gärningar». Den gamle av dagar är Gud, Fadern. Psalmisten säger: »Förrän bergen blevo till *Och du . frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.» Ps. 90:2. Det är tillvarons upphovsman och världsalltets lagstiftare som leder rättegången. Och heliga änglar, vars antal är »tusen gånger tusen och tio tusen gånger tio tusen», äro såsom tjänare och vittnen närvarande vid denna höga domstol.

Kristus f öres fram inför Fadern.

»Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras. » Dan. 7: 13, 14. Det är ej Kristi andra ankomst till jorden som här skildras. Han kommer till den gamle av dagar i himmelen för att mottaga välde och ära och rike, vilket skall givas honom när han avslutar sin medlargärning. Det var denna ankomst som enligt profetian skulle inträffa vid slutet av de 2300 dagarna 1844. Ledsagad av himmelens änglar går vår store överstepräst in ..i det allraheligaste, där han träder fram inför Guds åsyn för att fullborda sista delen av sin tjänst för människorna — att utföra det verk, som tillhör den undersökande domen och att göra försoning för alla som visa sig vara berättigade att få gagn därav.

Av den förebildliga offertjänsten framgår, att endast de som trädde inför Gud med ett botfärdigt hjärta och vilkas synder medels syndoffrets blod blevo överförda till helgedomen, hade något gagn av försoningsdagens tjänst. Så förhåller det sig ock på den sista, stora försoningsdagen och i den undersökande domen. Blott deras sak som bekänna sig vara Guds barn, kommer här i betraktande. De ogudaktigas dömande är ett annat och särskilt verk som äger rum senare. »Domen skall begynna, och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem, som icke hörsamma Guds evangelium?» 1 Petr, 4:17.

De himmelska böckerna avgöra domen.

De himmelska böckerna, i vilka människornas namn och gärningar äro uppskrivna, skola fälla utslaget vid denna rättegång. Profeten Daniel säger: »Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.» Johannes skildrar samma domscen och tillfogar: »Och jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok.» Upp. 20:12.

Livets bok innehåller namnen på alla dem som en gång ha börjat tjäna Gud. Jesus sade till sina lärjungar: »Glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.» Paulus talar om sina trogna medarbetare, »vilkas namn äro skrivna i livets bok. » I det Daniel skådar framåt till »en tid av .nöd, vars like icke har funnits», förklarar han att »på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken ». Och Johannes säger att endast de »som äro skrivna i livets bok, Lammets bok», skola kommain i Guds stad. Luk. io:2o; Fil. 4:3; Dan. 12:1; Upp. 21:27.

En minnesbok skrives inför Guds ansikte, innehållande berättelser om deras goda gärningar »som frukta Herren och tänka på hans namn». Deras trosfyllda ord och deras kärleksgärningar äro upptecknade i himmelen. Nehemja häntyder till detta då han säger: »Tänk fördenskull på mig, min Gud, . . . låt icke de fromma gärningar bliva utplånade, som jag gjort för min Guds hus. » I Guds minnesbok blir varje rättfärdighetsgärning förevigad. Varje bekämpad frestelse, varje besegrad synd, varje vänligt och medlidsamt ord nedskrives samvetsgrant däri, och varje uppoffrande handling, varje lidande och varje sorg för Kristi skull upptecknas. Psalmisten säger: »Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.» Mal. 3:16; Neh. 13 :14; Ps. 56:9.

På samma sätt upptecknas människornas synder. »Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont. » »Jag säger eder, att för vart fåfängligt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på domens dag. » Frälsaren säger: »Efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig. » Våra hemliga föresatser och bevekelsegrunder återfinnas i det ofelbara registret. Gud »skall draga fram i ljuset, vad som är fördolt i mörker, och uppenbara alla hjärtans rådslag». »Se, detta står upptecknat inför mina ögon, jag skall icke tiga, förrän jag givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte, både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger Herren.» Pred. I2:14; Matt. 12:36, 37; 1 Kor. 4:5; Jes. 65:6, 7.

Varje människas livsverk genomgås och granskas i domen. Resultatet betecknas som trohet eller otrohet. Mitt emot varje namn i himmelens böcker stå med sträng noggrannhet tecknade varje ont ord, varje egennyttig handling, varje försummad plikt, varje hemlig synd tillika med allt svek och hyckleri. Obeaktade varningar och tillrättavisningar från Gud, förspillda ögonblick, oanvända tillfällen, vårt inflytande till gott och ont med dess vittomfattande följder — alltsammans har blivit upptecknat av de tjänande änglarna.

Guds lag är wdttstocken.

Guds lag är den måttstock, varmed alla människors karaktär och livsverk prövas i domen. Den vise mannen säger: »Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till. Ty Gud skall draga alla gärningar till doms. » Aposteln Jakob förmanar sina bröder: »Talen och handlen så, som det höves människor, vilka skola dömas efter frihetens lag. » Pred. 12:13; Jak. 2:12.

De som i domen »aktas värdiga», skola få del i de rättfärdigas uppståndelse. Jesus säger: »De som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, . . . äro lika änglarna och äro Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen: » Och vidare förklarade han: »De som hava gjort vad gott är, skola uppstå till liv. » Luk. 20:35; Joh. 5:29. De rättfärdiga, som avsomnat i döden, skola inte uppstå förrän efter denna domshandling, vid vilken de bli aktade värdiga att få del i »livets uppståndelse». De äro därför ej personligen närvarande inför domstolen, när deras sak blir undersökt och deras öde avgjort.

Jesus skall uppträda som deras sakförare och försvara deras sak inför Gud. »Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig. » »Kristus har icke gått in i ett allraheligaste, som är gjort med händer och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo. » »Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. » 1 Joh. 2:1; Hebr. 9:24; 7:25.

Den stora räkenskapsdagen.

När. de himmelska böckerna upplåtas i domen, bli alla deras liv, som ha trott på Jesus, framställda inför Gud. Begynnande med dem som levde först på jorden, framlägger vår förespråkare deras sak som levat i varje efterföljande generation och slutar med de levande. Varje namn blir nämnt, varje sak noggrant undersökt. En del namn antagas, andra förkastas. Om någon har synder upptecknade emot sig i böckerna, som ej blivit förlåtna och övergivna, så skall hans namn utplånas ur livets bok, och berättelsen om hans goda gärningar skall utstrykas ur Guds minnesbok. Herren sade till Moses: »Den som har syndat mot dig, honom skall jag utplåna ur min bok.» Profeten Hesekiel vittnar: »Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör, vad orätt är», så skall »intet av all den rättfärdighet han har övat . . . ihågkommas ». 2 Mos. 32:33; Hes. 18:24.

Alla som i sanning omvänt sig från sin synd och i tro åberopat Kristi blod som sitt försoningsoffer, hå ordet förlåtelse skrivet vid sina namn i himmelens böcker. Eftersom de blivit delaktiga av Kristi rättfärdighet och deras karaktär befinnes vara i överensstämmelse med Guds lag, bli deras synder utplånade och de aktas värdiga det eviga livet. Genom profeten Jesaja säger Herren: »Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.» Jesus vittnar: »Den som vinner seger, han skall så bliva klädd i vita kläder, och jag skall aldrig utplåna hans namn ur livets bok, utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. » »Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag ock förneka inför min Fader, som är i himmelen.» Jes. 43:25; Upp. 3:5; Matt. 10:32.

Det största intresse som någonsin blivit lagt i dagen för avgöranden vid jordiska domstolar är blott en svag bild av det intresse, som visar sig i de himmelska domsalarna, när de i livets bok inskrivna namnen ropas upp av all världens Domare. Den gudomlige förespråkaren beder, att alla som vunnit seger genom tron på hans blod, måtte erhålla förlåtelse för sina överträdelser, för att de åter må få tillträde till sitt Eden‑hem, och krönas som hans medarvingar till »det forna herradömet» (Mika 4:8). Genom sina ansträngningar att fresta och förföra vårt släkte hade Satan menat sig kunna omintetgöra Guds avsikt med att skapa människan. Men nu beder Kristus, att denna avsikt måtte bli förverkligad liksom om människan aldrig hade fallit i synd. Han beder att hans folk må erhålla icke endast fullkomlig förlåtelse och rättfärdiggörelse utan få del av hans härlighet och sitta med honom på hans tron.

Aklagaren.

Medan Jesus beder för dem som, äro föremål för hans nåd, anklagar Satan dem inför Gud såsom överträdare. Den store bedragaren har sökt att förleda dem till otro, att få dem att kasta bort tilliten till Gud, att skilja sig från hans kärlek och att bryta hans lag. Och nu pekar han på deras skuldregister, på de karaktärsfel och den brist på likhet med Kristus, varigenom de vanärat sin Återlösare, han pekar på alla de synder, som han har frestat dem att begå, och till följd av dessa gör han anspråk på dem som sina undersåtar.

Jesus ursäktar ej deras synder, utan han hänvisar till deras ånger och tro, och i det han gör anspråk på förlåtelse för dem, upplyfter han sina sårade händer inför Fadern och de heliga änglarna och säger: »Jag känner dem vid namn. Jag har tecknat dem på mina händer.»

Den undersökande domens verk och syndernas utplånande är något som skall äga rum före Herrens tillkommelse. Då de döda skola dömas efter det som är skrivet i böckerna, så är det omöjligt att människornas synder kunna utplånas, förrän efter den dom som skall undersöka och avgöra deras sak. När denna undersökande domshandling avslutats, skall Kristus komma och ha rised sig sin lön, för »att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro ».

Efter att översteprästen i den förebildliga tabernakeltjänsten hade gjort försoning för Israel, trädde han ut och välsignade församlingen. Så skall ock Kristus vid slutet av sitt medlarverk »låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning» — för att välsigna sitt folk med evigt liv. Liksom prästen, då han skulle bortskaffa folkets synder från helgedomen, bekände dem över bockens huvud, så skall Kristus lägga alla dessa synder på Satan, som är syndens upphovsman och anstiftare. Bocken som bar Israels synder, släpptes »ut i öknen», likaså skall Satan, som bär skulden till alla. de synder han har förlett Guds folk att begå, under tusen år bli begränsad till denna jord,som då skall vara öde, för att slutligen lida syndens fulla straff iden eld, som skall förtära de ogudaktiga. Sålunda skall återlösningens stora plan nå sin fullbordan i syndens fullständiga utrotande och i förlossning och frälsning för alla dem som varit villiga att överge det onda. Vid den tid som blivit fastställd för domen, vid slutet av de 2300 dagarna år 1844, tog det undersökande domsverket och syndernas utplånande sin början. Alla som någon gång bekänt sig tro på Kristi namn, måste genomgå denna undersökning. Både levande och döda skola dömas »efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna».

Synder som en människa ej har ångrat och övergivit, skola ej bliva förlåtna och utplånade ur himmelens böcker, utan de skola stå som ett vittne mot syndaren på Guds stora dag. Han må ha begått sina onda gärningar vid dagens ljus eller i nattens mörker, men allt ligger blottat och uppenbart för honom, som vi ha att göra med. Guds änglar voro vittne till varje synd och an­tecknade den i det ofelbara registret. Synden kan döljas, förnekas, den kan hemlighållas för far och mor, för hustru, barn och kam­rater. Ingen utom den skyldige själv hyser kanske den ringaste misstanke, att en synd blivit begången, men den ligger blottad och uppenbar för de himmelska väsendenas blickar. Nattens djupaste mörker, alla bedrägliga konsters hemlighetsfullhet för­mår ej dölja en enda tanke för den Evige. Gud har en noggrann förteckning över varje ord och' varje ohederlig handling. Ett sken av fromhet kan inte föra honom bakom ljuset. Han begår inga misstag, när han värdesätter någons karaktär. Människorna kunna bedragas av dem som ha ett fördärvat hjärta, men Gud genomskådar varje förklädnad och läser vårt innersta liv.

Vilken uppfordrande tanke! Varje flyende dag, som försvinner i evigheten, lämnar sin rapport för de himmelska böckerna. Ord som en gång uttalats och handlingar som en gång blivit gjorda kunna aldrig återkallas eller bli ogjorda. Änglarna ha upptecknat både det goda och det onda. Den mäktigaste erövrare i världen kan ej göra om räkenskaperna för en enda dag. Våra handlingar, våra ord, ja, till och med våra hemligaste bevekelsegrunder — allt skall tagas i betraktande, när vårt öde till väl eller ve avgöres. Om vi än glömma dem, skola de likväl avlägga sitt vittnesbörd rättfärdigande eller fördömande.

Liksom ansiktsdragen med osviklig noggrannhet återges av fotografens känsliga plåt, så är människans karaktär noggrant tecknad i himmelens böcker. Och likväl bekymra sig många så föga om den karaktärsteckning, som blivit framlagd för de himmelska väsendena! Om den slöja som skiljer den synliga världen från den osynliga kunde lyftas, så att människorna finge se, hur änglarna nedskriva varje ord och handling, som de måste möta på nytt i domen, huru försiktiga skulle de då ej vara med sina ord och handlingar.

»Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl, men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.» Om de som dölja och ursäkta sina fel, kunde se hur Satan jublar över dem, hur han hånar Kristus och de heliga änglarna till följd av deras handlingssätt, så skulle de skynda sig att bekänna sina synder och bortlägga dem. Genom en eller annan brist i karaktären verkar Satan för att vinna full kontroll över männi­skornas sinnen, och han vet att det skall lyckas, om dessa brister omhuldas. Därför söker han ständigt att bedraga Kristi efter­följare med den ödesdigra och bestickliga lögnen, att det är omöj­ligt för dem att vinna seger. Men Jesus, förespråkaren, visar på sina sårade händer och sin sargade kropp, och han säger till var och en som vill följa honom: »Min nåd är dig nog. » »Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar.' Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.» Ord. 28: 13; 2 Kor. 12:9; Matt. 11:29, 30.

En allvarsmättad tid.

Vi leva nu under den stora försoningsdagen. Medan överste­prästen i den förebildliga tjänsten gjorde försoning för Israel, måste envar ödmjuka sitt hjärta inför Herren och ångra sin synd, om han ej skulle bli utrotad ur folket. På liknande sätt bör envar som önskar, att hans namn skall stå kvar i livets bok, nu under de få dagar som återstå av hans prövningstid, ödmjuka sig inför Gud genom ånger och sann omvändelse från synd. Det måste försiggå en djup, samvetsgrann hjärterannsakan. Den ytliga, lättsinniga ande som omhuldas av så många kristna bekännare, måste bortläggas. En allvarlig kamp förestår alla som vilja under­kuva de onda böjelser, som sträva efter herraväldet. Förbe­redelsens verk är ett personligt verk. Vi frälsas inte hoptals. Ren­het och gudhängivenhet hos den ene kan ej ersätta bristen på dessa egenskaper hos den andre. Fastän alla folk skola träda fram inför Guds domstol, skall han undersöka varje enskild männi­skas sak lika noggrant, som om hon vore den enda människan på jorden. Envar måste prövas och befinnas vara »utan fläck och skrynka och annat sådant».

Allvarliga äro de händelser, som äro förknippade med för­soningsverkets avslutning. Utomordentligt betydelsefulla äro de intressen som här stå på spel. Domsverket skrider framåt mot sin avslutning i den himmelska helgedomen. Det har pågått i många år. Snart — ingen vet hur snart — skall domen komma till de levande. I Guds heliga närvaro skall vårt liv granskas. I en sådan tid höves det envar att som aldrig förr ge akt på Frälsarens för­maning: »Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke, när tiden är inne. » »Om du icke håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta, vilken stund jag kommer över dig.» Mark. 13:33; Upp. 3:3

Det slutliga avgörandet.

När detta undersökande domsverk avslutas, är varje månni­kas öde avgjort antingen till liv eller till död. Prövningstiden avslutas kort innan Herren uppenbaras på himmelens skyar. Med tanke på denna tid förklarar Jesus i Uppenbarelseboken: »Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet, och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fort­fare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig.» Upp. 22:11, 12.

Rättfärdiga och orättfärdiga leva då fortfarande här på jorden i sitt dödliga tillstånd — människorna skola plantera och bygga, äta och dricka, alla omedvetna om att den slutliga och oåterkalle­liga domen blivit avkunnad därovan. Efter att Noa, innan synda­floden kom, hade gått in i arken, stängde Herren igen om honom, medan de botfärdiga blevo utanför. I sju dagar fortsatte folket, som inte visste att deras öde var avgjort, med sitt sorglösa, lätt­sinniga leverne och hånade varningarna om en förestående straff­dom. »Så», säger Frälsaren, »skall det ske vid Människosonens tillkommelse. » Matt. 24:37. Stilla, obemärkt såsom en tjuv om natten nalkas det avgörande ögonblicket, som avgör varje människas öde — den slutliga återkallelsen av nådens inbjudan till syndiga människor:

TOC